En källkritisk union?

”I vårat land snor bankerna 50 miljoner om året” – Irländsk ungdom under Euroscola

Är detta sanning eller bara påhitt? Lyssnar man på ungdomarna i EU kan detta mycket väl vara sanning i deras öron. Var finns källkritiken i dessa frågor?

Under Euroscola mötte vi ungdomar från flera olika håll i EU, allt från Irland i norr till Cypern i söder. Som de svenska elever vi är, studerande på H.A.L.I.B (Bäckängsgymnasiet), så var det lite ovant att höra påståenden och uttalanden som ibland verkade vara helt utan faktagrund. Bottenlösa påståenden och uttalanden utan den eftertanke som vi är vana vid fick oss att ifrågasätta lärdomar om källkritik runt om i EU. Är det bara ren fakta eller får de möjlighet att tänka själva? Det kan man fråga sig. Vi är vana vid att fakta och värderingar diskuteras och granskas innan man sätter det i ett sammanhang. Vi arbetar så att man kan försvara sitt argument och kunna ta motargument, något som känns ovant i många andra skolor i EU som vi mött.

Vi delades upp i olika grupper för att diskutera olika frågor med dessa ungdomar från runt om i Europa, och vi fick höra en hel del smarta saker, men även mycket galet! Vissa saker kan bara inte ha tänkts igenom. Rent nonsens och uppläsningar ur facit som man märker har korrigerats av lärare. Detta var framförallt märkbart då vissa elever läste långa utläggningar och inte kunde ge svar på följdfrågor och respons.

Bortsett från detta var en andel av eleverna väldigt subjektiva. De såg der mesta på sitt sätt och hade svårt att ta till sig nya åsikter och värderingar. Men samtidigt är vi medvetna om att alla är olika och det accepterar man. Och självklart fanns det en källkritisk andel, men för oss var det den icke källkritiska delen som utmärkte sig och la grunden för den uppfattningen vi fick.

Basgrupp 3
Linus
Maral
Josefine
Johanna
Elin

Hur besöket i Strasbourg påverkade våra uppfattningar om EU

Innan vår avfärd till Strasbourg hade vi i GF07I relativt goda grundkunskaper om EU. Vi förberedde oss med faktaläsning men även diskussioner i våra basgrupper. Även om vi förberedde oss på olika sätt, som ändå är ett bra inlärningssätt var det svårt att försvara sin åsikt, både för och emot. Man hade fått en uppfattning om vad man kanske trodde, men man hade inga tydliga argument.

Med ett öppet sinne besökte vi under torsdagen Europaparlamentet och fick möta Europaparlamentarikern Eva-Britt Svensson (v), som blivit folkvald av det svenska folket.
Hon talade som EU-kritiker om de nackdelar hon, som kvinna, svensk men även som människa i ett medlemsland uppfattar. Hon talade ur ett EU-kritiskt perspektiv men poängterade ofta att hon älskade sitt jobb som europaparlamentariker för att få jobba för att få ett så bra EU som möjligt, nu när Sverige ändå är medlemsland.

Hon inledde med att tala om för oss om hur viktigt hon tycker att det är att rösta i EU-valet. Hon poängterar att det är viktigt just för att vi ska bli representerade av rätt personer, de som vi tycker kan representera oss och Sverige i EU. Hon nämnde även att människor som erkänt att de är fascister finns bland europaparlamentarikerna, enligt henne, för att alltför få människor tagit initiativ och röstat.

Eva-Britt Svensson sitter i jämställdhetsutskottet och berättade lite om hur svårt de har haft det för att få vara kvar som utskott, men hon berättade glatt att de ska vara kvar en femårsperiod/mandatperiod till. Hon talade om hur vissa ledamot vid jämställdhetsfrågor tar av sig sina lurar (som de använder för att få översättning då de sitter i plenisalen vid session) i ren protest då det var frågor angående jämställdhet. Det var sådana här saker som antagligen fångade mest av vår uppmärksamhet och jag tror det förvånade oss mycket, naturligtvis på ett mycket upprörande sätt. Det här gav en bild om EU som vi inte riktigt mött förut. Vi upplevde nog besöket som en ärlig inblick i hur EU fungerar och hur det ser ut från insidan. Självklart får man ta det hon sa med en nypa salt, då det hon sa var präglat av kritik. Men jag skulle nog kunna säga att Eva-Britt Svensson öppnade ögonen om EU för bland annat oss två, samt gav en viss bekräftelse om tidigare åsikt om EU: Nja, är det här verkligen bra?

På fredag morgon anlände vi till EU-parlamentet. Nervösa och förväntansfulla äntrade vi byggnaden, nu skulle vi få se EU inifrån, sitta i EU-parlamentarikernas stolar. På riktigt, riktigt. Efter mötet med Eva-Britt Svensson kändes det spännande att få se om själva EU-atmosfären kunde ge en annan syn än tidigare.

Vi kom in i plenisalen och välkomnades av talesmannen, en kunnig man som arbetar inom EU. Dagen inleddes med en kort presentation av EU-parlamentet som institution. Redan här började man ana att det inte var någon objektiv bild av EU männen (för det är bara män) bakom podiet tänkte ge oss. Efter presentationen var det omröstning i plenisalen. Vi fick ta ställning till några få, mycket intressanta frågor. En av dem löd ”Tycker du att det är bra att ditt land är med i EU?”. Vi två, tillsammans med 88 andra personer tryckte ”Nej”. Kvinnan som ställt frågan skrattade lite skämtsamt, men ändå förmanande, fram att de där 90 personerna får ta och förklara sig senare. Det var nog här som de första av dagens frågande, irriterade och nästan lite uppgivna blickar utbyttes mellan oss. Vad menade hon? För oss är det helt självklart att man kan vara emot EU, men ju längre dagen lider började vi inse att många ute i Europa inte har samma syn på frågan. Man fick känslan av att säkert över hälften av alla ungdomar som var där aldrig fått möjligheten att ta ställning, har fått väga fördelar mot nackdelar.

Hur som helst, efter en snabb lunch kom vi fram till dagens huvudpunkt; diskussionerna. Vi hamnade i gruppen som skulle diskutera social- och sysselsättningspolitik. Svenska delegationen skrev ihop ett inlägg om bistånd till U-länder, men vi blev mer och mer förvirrade ju längre tiden fortskred. Det enda som togs upp var de egna länderna skiftande problem. Det började gå upp för en hur svårt det måste vara att i EU föra en politik, med direktiv som spänner över ett stort antal områden, och som gynnar alla medlemsländer när de är så totalt olika.

Där satt vi samlade, ungdomar från 20 olika länder i Europa, men hade svårt att känna gemenskap i den tryckande stämningen. Samarbete är bra, och helt nödvändigt inom områden som t ex miljö, men att samma direktiv ska gälla i 27 olika medlemsländer känns inte konstruktivt och ett steg bakåt för i alla fall Sverige i många frågor.Så tack Europaparlamentet, nu vet vi med säkerhet var vi står i EU-frågan. Till EU som det ser ut idag säger vi helt enkelt: Nej tack!

/ Linnea och Sara

EU – från fredssamarbete till suverän stat?

Vårt besök i Strasbourg var på flera olika sätt väldigt givande och har framför allt gett oss många nya infallsvinklar om EU och andra länders syn på detta samarbete.

Vid besöket på Euroscola var bland annat tanken om ett enat Europa något som vid ett flertal tillfällen kom på tal. För oss är denna syn väldigt främmande, men vid besöket på Euroscola märktes att många var av en helt annan åsikt. Förslaget uttrycktes öppet bl a i plenisalen om ”En enad stat Europa under en kung/president och med en skyddande armé”. Känslan infann sig av att en supermakt var vad flertalet deltagare eftersträvade och att det ursprungliga fredssamarbetet tagit lite fel riktning.

Visserligen finns det inte direkt uttryckt att en sådan federation är vad man har som mål inom EU, men i och med Lissabonföredraget som troligen kommer gå igenom inom en snar framtid kommer alltfler samarbetsområden bli överstatliga och beslutandemakt flyttas därmed från medlemsländerna till EU-nivå. Visst innebär föredraget att det blir lättare att fatta beslut med dubbel majoritet i ett växande EU, men likaså blir det lättare att köra över ett mindre land som Sverige när bl a vetorätten slopas.

I diskussioner och när tankar utbyttes på Euroscola, märktes också tydligt de olika värderingar som finns runt om i Europa. T ex miljön är i många länder inte så högt prioriterad som här i Sverige. Självklart får vi inte glömma de olika förutsättningar som finns och som gör att vi inte alltid har möjlighet att göra samma prioriteringar och nå effektivt samarbete. Lissabonföredraget innebär dock ett ännu närmare samarbete och att vi faktiskt skulle kunna bli tvingade in i lagstiftningar som inte stämmer överens med våra värderingar. Bl a skulle familjepolitik delvis bli överstatligt. Frågor som skilsmässa och abort skulle då hamna på en gemensam agenda. Idag är det bland annat förbjudet att skilja sig på Malta och på Irland är abort olagligt. Hur ska vi här kunna kompromissa?

Med tanke på våra olikheter och att vi redan idag har svårt att komma fram till gemensamma lösningar inom många områden, kan man fråga sig om folk egentligen har reflekterat över hur ett enat Europa överhuvudtaget skulle vara möjligt? Även om ”fred” råder inom Europa, hur skulle tidigare rivaler så som Tyskland och Frankrike eller greker och turkar se på att lyda under fienden som president?

Vi vill inte med det ovan sagda smutskasta EU, då det i de allra flesta aspekter är ett väldigt bra samarbete som åstadkommit mycket för det dess medlemsländer. Det vi är rädda för att samarbetet ska gå överstyr mot en suverän stat på medborgarnas bekostnad. Det skulle i sin tur innebära att man som enskild individ får mindre chans att påverka sin tillvaro genom att beslut fattas på för hög nivå. Vem är det egentligen som skulle vinna på Ett enat Europa?

/Alexandra och Sofia

Att rösta eller att inte rösta, det är frågan!

Resan till Strasbourg väckte mångas intresse för valet.

Emelie - Jag känner att det är min plikt att rösta så att inte fel människor kommer in i parlamentet. Om jag inte utnyttjar min demokratiska rättighet att rösta kan jag heller inte klaga på de beslut som fattas.

Caroline- Jag tänker rösta, eftersom jag har rättigheten och därmed skyldigheten att visa min åsikt. Jag tycker det är viktigt att alla röstar för att upprätthålla demokratin.

Matilda - Efter resan till Strasbourg har jag insett att det är viktigt att delta i folkomröstningar för att kunna påverka hur beslut fattas. Tyvärr har jag ännu inte fyllt 18 och får därmed inte rösta.

Kristin - Jag tänker rösta för att jag efter besöket i Strasbourg har insett hur dåliga vi i Sverige är på att rösta, trots att 80% av besluten som rör oss grundas i EU, enligt Eva-Britt Svensson.

Simon - EU är en väldigt viktig fråga vilket jag fått bekräftat på resan. Att rösta känns som en självklarhet för att utnyttja min del i demokratin.

Vi känner att behovet av att öka valdeltagandet är högt, för att den demokratiska funktionen ska bevaras. Eftersom parlamentet är den enda folkvalda instansen är det viktigt att den verkligen representerar folket. Besluten som tas är i allra högsta grad avgörande för oss och de bör därför tas av människor vi varit med att välja. Som vi nämnde i den tidigare bloggen är vi bekymrade över den majoritet av högerinriktade parlamentariker i parlamentet. Framförallt den konservativa delen, och den extremhöger som sitter i parlamentet.

Vi upplever att vi i Sverige är oerhört mycket mer vänsterinriktade även i våra högerled, än de som kallar sig konservativa och liberaler i övriga Europa. Det ger oss ytterligare motivation att rösta, för att våra politiker ska representera den politik som förs i Sverige.

Basgrupp 1
Matilda W
Caroline
Emelie
Kristin
Simon

Möte med en EU-parlamentariker

Eva-Britt Svensson, kvinnan med en kännbar karisma som nog alltid kommer förbli ett av de starkaste minnena från vår vistelse i Strasbourg. Hon fick oss alla att på allvar tänka efter vilka som till vardags sitter i stolarna vi fick låna under studiebesöket. Vilken makt de egentligen har och hur omedvetna vi i Sverige är om detta. Hon är en uttalad EU-kritiker och vänsterpartist, men hennes argument kändes allmängiltiga. Vi fick ta del av hennes åsikter i frågor som föräldrapolitik, miljöfrågor och framför allt hennes syn på EU.

Vi samtalade bland annat om Lissabonfördraget. För många av oss kändes många av de nya reglerna som en utveckling till det sämre. Vi diskuterade konsekvenserna av att vetorätten försvinner. Vissa kände oro att bli påtvingade beslut och inte ha rätten att säga nej. Det som är viktigt att komma ihåg är att vetorätten ersätts med majoritetsbeslut, inga nya regler kan drivas igenom utan att en kvalificerad majoritet är för beslutet. Det som oroade oss mest var den oerhörda majoritet av parlamentet som är riktade åt höger, varav en stor mängd konservativa.

Hon berättade om hur man förlöjligar jämställdhetsutskottet i parlamentet. Bland annat genom att kalla det för “kvinnoutskottet” och att ignorera talare från utskottet under sessioner i parlamentet. I jämställdhetsutskottet finns till och med en sabotör. Han är konservativ och säger sig sitta i utskottet för att “hålla ordning på kvinnorna”. Han är före detta militär och anser att kvinnor inte kan styra då de inte lett i krig. Hans uttalade hån mot jämställdhetsfrågor visade sig tydligt när de diskuterade hur man ska få fler kvinnor in i politiken. Han ansåg att detta vore livsfarligt. Andemeningen i resten av hans uttalade var att kvinnor hör hemma i hemmet, vid spisen, med barnen.

Det finns dock ytterligare en man i jämställdhetsutskottet, han är enligt Eva-Britt en sympatisk man som är intresserad av frågorna.

Eva-Britt belyste också hur lata många av parlamentarikerna är. Vid omröstning är långt ifrån alla parlamentariker närvaro. Det vi frågade oss var om de då verkligen förtjänade de höga löner de får. Vi har också diskuterat hur man som folkvald kan ignorera sin uppgift som parlamentariker genom att inte närvara vid omröstningar. Eva-Britt är en av de parlamentariker som valt att behålla sin tidigare lön och använder resten av sin lön till välgörande ändamål.

Det vi kan avsluta med att säga är att trots att Eva-Britt är starkt vänster och vi inte alltid håller med om det hon säger, så tycker vi att fler politiker borde följa hennes exempel när det gäller hennes stora engagemang.

Basgrupp 1
Matilda W
Caroline
Emelie
Kristin
Simon

Euroscola

Den 27 mars besökte vi i GF07I EU-parlamentet i Strasbourg. Vi anlände till parlamentet klockan halv nio på morgonen, blev indelade i olika diskussionsgrupper och bjudna på en välsmakande frukost bestående av frisk juice och en god Croissant med choklad.

Eftersom vi var ett av de länder som var där först blev vi placerade längst in i resturangens hörn. De flesta i klassen var ganska nervösa eftersom vi inte visste vad som väntade oss.

Eleverna från de andra länderna verkade inte vara särskilt nervösa, de var väldigt entusiastiska och ivriga att göra sig hörda. Detta märktes när vi senare var inne i Europaparlamentets plenissal och varje land fick chansen att presentera sig inför de andra länderna. Vi fick en känsla av att många av de tal som lästes upp var skrivna med ganska stor influens av lärare och vuxna.

Något som många i vår grupp slogs av var den stora kontrast mellan vår och övriga länders inställning till Euroscola som tydligt framkom särskilt under deras tal.

Inställningen i vår klass var lite halvspänd och vi anser att vi var väldigt ödmjuka inför de andra länderna samt förväntansfulla inför det som skulle hända.

Vi tycker att de andra länderna gav oss intrycket av att vara väldigt tävlingsinriktade och mycket ivriga att göra sig hörda. De var måna om att presentera sitt land och sin skola från dess absolut bästa sida.

Deras positivitet gentemot EU var också ganska uppenbar. När vi under lunchen skulle deltaga i Eurogame-spelet var det många som var ytterst seriösa och tog det på största allvar, de sprang runt i resturangen som om deras liv stod på spel.

Eurogame gav oss förklaringen på det vi upplevt under första halvan av dagen eftersom vi då fick chansen att tala mer med de andra eleverna. Det visade sig att nästan samtliga förutom de skandinaviska länderna hade vunnit nationella tävlingar för att få komma till Euroscola.

Skrivet av Basgrupp 6:

Alexandra J

Jens

Jonas

Lina

Malin

Shrevin

Skillnaderna mellan de eleverna som deltog i euroscola

Kära bloggläsare vi har här tänkt berätta lite för er om våra erfarenheter från euroscola. Det vi vill lyfta fram är skillnaderna mellan de deltagande länderna. Vi märkte nämligen att det var stor skillnad i hur vi uppfattat uppgifterna och det märktes att vi fått våra kunskaper på olika sätt. Vi var inställda på diskussion medan många av eleverna från de andra länderna framförde sina åsikter mer som en faktaredovisning. Det kändes som om de läste upp ett manus och det fanns stor skillnad i språkkunskaper. De gjorde att alla fick anstränga sig för att försöka förstå varandra, något som kändes som en riktig erfarenhet. Vi fick också höra i efterhand att vi kommit dit på väldigt olika villkor. Större delen av de andra eleverna hade fått genomgång något sorts prov eller göra en inlämning för att kvalificera sig och visa sina EU kunskaper innan de fick åka på resan. Trotts deras kunskaps test fick vi känslan av att de inte hade så bra koll på vad EU beslutar och vilka frågor som gäller på en nationell nivå. Atmosfären blev väldigt elitisk bland vissa av eleverna för att få sin röst hörd, få tid att prata och framhäva sina länder. Det känns som att vi i Sverige har det bättre med våra allmänna EU kunskaper. Dessutom hade som tidigare nämnt många länder problem med språket som tillexempel Frankrike och vissa balkanländer, detta gjorde att diskussionerna fick det svårare att nå något resultat. Som sagt så verkar det som vi har mycket olika inlärningsmetoder och sedan får man tycka vad man vill om det. Nu kanske det låter som om vi tycker att alla andra var helt värdelösa men så var det verkligen inte, många nationer höll en mycket hög standard både språkligt och diskussionsmässigt. Vi fick mest kontakt med de andra eleverna under eurogame och vi tyckte att det var väldigt roligt att träffa olika ungdomar från andra länder i Europa.