Innan vår avfärd till Strasbourg hade vi i GF07I relativt goda grundkunskaper om EU. Vi förberedde oss med faktaläsning men även diskussioner i våra basgrupper. Även om vi förberedde oss på olika sätt, som ändå är ett bra inlärningssätt var det svårt att försvara sin åsikt, både för och emot. Man hade fått en uppfattning om vad man kanske trodde, men man hade inga tydliga argument.
Med ett öppet sinne besökte vi under torsdagen Europaparlamentet och fick möta Europaparlamentarikern Eva-Britt Svensson (v), som blivit folkvald av det svenska folket.
Hon talade som EU-kritiker om de nackdelar hon, som kvinna, svensk men även som människa i ett medlemsland uppfattar. Hon talade ur ett EU-kritiskt perspektiv men poängterade ofta att hon älskade sitt jobb som europaparlamentariker för att få jobba för att få ett så bra EU som möjligt, nu när Sverige ändå är medlemsland.
Hon inledde med att tala om för oss om hur viktigt hon tycker att det är att rösta i EU-valet. Hon poängterar att det är viktigt just för att vi ska bli representerade av rätt personer, de som vi tycker kan representera oss och Sverige i EU. Hon nämnde även att människor som erkänt att de är fascister finns bland europaparlamentarikerna, enligt henne, för att alltför få människor tagit initiativ och röstat.
Eva-Britt Svensson sitter i jämställdhetsutskottet och berättade lite om hur svårt de har haft det för att få vara kvar som utskott, men hon berättade glatt att de ska vara kvar en femårsperiod/mandatperiod till. Hon talade om hur vissa ledamot vid jämställdhetsfrågor tar av sig sina lurar (som de använder för att få översättning då de sitter i plenisalen vid session) i ren protest då det var frågor angående jämställdhet. Det var sådana här saker som antagligen fångade mest av vår uppmärksamhet och jag tror det förvånade oss mycket, naturligtvis på ett mycket upprörande sätt. Det här gav en bild om EU som vi inte riktigt mött förut. Vi upplevde nog besöket som en ärlig inblick i hur EU fungerar och hur det ser ut från insidan. Självklart får man ta det hon sa med en nypa salt, då det hon sa var präglat av kritik. Men jag skulle nog kunna säga att Eva-Britt Svensson öppnade ögonen om EU för bland annat oss två, samt gav en viss bekräftelse om tidigare åsikt om EU: Nja, är det här verkligen bra?
På fredag morgon anlände vi till EU-parlamentet. Nervösa och förväntansfulla äntrade vi byggnaden, nu skulle vi få se EU inifrån, sitta i EU-parlamentarikernas stolar. På riktigt, riktigt. Efter mötet med Eva-Britt Svensson kändes det spännande att få se om själva EU-atmosfären kunde ge en annan syn än tidigare.
Vi kom in i plenisalen och välkomnades av talesmannen, en kunnig man som arbetar inom EU. Dagen inleddes med en kort presentation av EU-parlamentet som institution. Redan här började man ana att det inte var någon objektiv bild av EU männen (för det är bara män) bakom podiet tänkte ge oss. Efter presentationen var det omröstning i plenisalen. Vi fick ta ställning till några få, mycket intressanta frågor. En av dem löd ”Tycker du att det är bra att ditt land är med i EU?”. Vi två, tillsammans med 88 andra personer tryckte ”Nej”. Kvinnan som ställt frågan skrattade lite skämtsamt, men ändå förmanande, fram att de där 90 personerna får ta och förklara sig senare. Det var nog här som de första av dagens frågande, irriterade och nästan lite uppgivna blickar utbyttes mellan oss. Vad menade hon? För oss är det helt självklart att man kan vara emot EU, men ju längre dagen lider började vi inse att många ute i Europa inte har samma syn på frågan. Man fick känslan av att säkert över hälften av alla ungdomar som var där aldrig fått möjligheten att ta ställning, har fått väga fördelar mot nackdelar.
Hur som helst, efter en snabb lunch kom vi fram till dagens huvudpunkt; diskussionerna. Vi hamnade i gruppen som skulle diskutera social- och sysselsättningspolitik. Svenska delegationen skrev ihop ett inlägg om bistånd till U-länder, men vi blev mer och mer förvirrade ju längre tiden fortskred. Det enda som togs upp var de egna länderna skiftande problem. Det började gå upp för en hur svårt det måste vara att i EU föra en politik, med direktiv som spänner över ett stort antal områden, och som gynnar alla medlemsländer när de är så totalt olika.
Där satt vi samlade, ungdomar från 20 olika länder i Europa, men hade svårt att känna gemenskap i den tryckande stämningen. Samarbete är bra, och helt nödvändigt inom områden som t ex miljö, men att samma direktiv ska gälla i 27 olika medlemsländer känns inte konstruktivt och ett steg bakåt för i alla fall Sverige i många frågor.Så tack Europaparlamentet, nu vet vi med säkerhet var vi står i EU-frågan. Till EU som det ser ut idag säger vi helt enkelt: Nej tack!
/ Linnea och Sara
