Vårt besök i Strasbourg var på flera olika sätt väldigt givande och har framför allt gett oss många nya infallsvinklar om EU och andra länders syn på detta samarbete.
Vid besöket på Euroscola var bland annat tanken om ett enat Europa något som vid ett flertal tillfällen kom på tal. För oss är denna syn väldigt främmande, men vid besöket på Euroscola märktes att många var av en helt annan åsikt. Förslaget uttrycktes öppet bl a i plenisalen om ”En enad stat Europa under en kung/president och med en skyddande armé”. Känslan infann sig av att en supermakt var vad flertalet deltagare eftersträvade och att det ursprungliga fredssamarbetet tagit lite fel riktning.
Visserligen finns det inte direkt uttryckt att en sådan federation är vad man har som mål inom EU, men i och med Lissabonföredraget som troligen kommer gå igenom inom en snar framtid kommer alltfler samarbetsområden bli överstatliga och beslutandemakt flyttas därmed från medlemsländerna till EU-nivå. Visst innebär föredraget att det blir lättare att fatta beslut med dubbel majoritet i ett växande EU, men likaså blir det lättare att köra över ett mindre land som Sverige när bl a vetorätten slopas.
I diskussioner och när tankar utbyttes på Euroscola, märktes också tydligt de olika värderingar som finns runt om i Europa. T ex miljön är i många länder inte så högt prioriterad som här i Sverige. Självklart får vi inte glömma de olika förutsättningar som finns och som gör att vi inte alltid har möjlighet att göra samma prioriteringar och nå effektivt samarbete. Lissabonföredraget innebär dock ett ännu närmare samarbete och att vi faktiskt skulle kunna bli tvingade in i lagstiftningar som inte stämmer överens med våra värderingar. Bl a skulle familjepolitik delvis bli överstatligt. Frågor som skilsmässa och abort skulle då hamna på en gemensam agenda. Idag är det bland annat förbjudet att skilja sig på Malta och på Irland är abort olagligt. Hur ska vi här kunna kompromissa?
Med tanke på våra olikheter och att vi redan idag har svårt att komma fram till gemensamma lösningar inom många områden, kan man fråga sig om folk egentligen har reflekterat över hur ett enat Europa överhuvudtaget skulle vara möjligt? Även om ”fred” råder inom Europa, hur skulle tidigare rivaler så som Tyskland och Frankrike eller greker och turkar se på att lyda under fienden som president?
Vi vill inte med det ovan sagda smutskasta EU, då det i de allra flesta aspekter är ett väldigt bra samarbete som åstadkommit mycket för det dess medlemsländer. Det vi är rädda för att samarbetet ska gå överstyr mot en suverän stat på medborgarnas bekostnad. Det skulle i sin tur innebära att man som enskild individ får mindre chans att påverka sin tillvaro genom att beslut fattas på för hög nivå. Vem är det egentligen som skulle vinna på Ett enat Europa?
/Alexandra och Sofia
